V.42 (41+0)
Publicerat den

Sista gången jag skriver om en ny vecka denna gravidet, yay! Att gå över en vecka (kommer säkert gå över hela denna också) har varit väldigt påfrestande för kropp och psyke. Mest psyket skulle jag vilja säga.

 

Förra veckan bröt jag ihop två gånger och bara stört grät för att jag var så orolig. Tänkte hela tiden på att jag tyckte att Dantes rörelsemönster har ändrats sig och var jag verkligen säker på att jag känt av honom idag osv. Sen blev det inte bättre av att jag hela tiden försökt känna av om förlossningen är på G eller inte. Jesper har varit där och tröstat mig fast jag inte riktigt klarat av att förklara varför jag varit så ledsen.

 

Vi var på MVC idag och då började jag gråta igen när jag pratade om att jag varit orolig. Då fick jag fram det för Jesper också, varför. Jag är ingen van gråtare och dålig på att berätta när det är något så det har inte varit lätt för honom. Men nu när han vet så känns det mycket bättre, för oss båda.

 

Barnmorskan skällde lite snällt på mig och sa att jag måste höra av mig om jag känner så igen för att jag ska inte behöva gå och oroa mig. Att dom finns ju där för oss. Vilket jag lovade att göra.

Efter att fått lyssna på Dantes hjärta som lät precis som det skulle så tror jag att alla celler i kroppen blev lugna. Och ett stort plus är att skitungen nu ligger med huvudet där det ska vara, underbart, det förklarar också det onda trycket jag haft i underlivet den senaste tiden. Vi har fått ett datum för igångsättningen också vilket känns skönt och jag tror inte att han tänker kommer före det, men vi får se.

 

Blev ett väldigt långt inlägg men det kändes som att det behövdes. Skönt att skriva av sig lite.










NAMN
 

MAIL


URL





Spara?